ever thyne

alltså jag är ju en sucker för fina texter; låttexter, dikter, brev allt sånt. är våldsamt känslig när det gäller såna saker, är väl en obotlig romantiker kanske eller så är jag för känslig eftersom jag börjar lipa från ingenstans så fort jag hör en sorglig låt.. vilket som, såg på las vegas på femman för nån vecka sen & då uppträdde gladys knight and the pips med bland annat midnight train to georgia. en sån låt som man bara får rysningar av.. "i'd rather live in his world, than live without him in mine.." hur fint text är inte det på en skala och hur sant är det inte? visst kan man välja att vara ensam, det är helt okej, men blir inte livet bättre med nån att dela det med? nu finns det väl mycket mer till den låten än bara dedär, men just dendär raden i låten gör mig helt kollrig, vet inte om jag ska bli ledsen, glad, hoppfull, längta eller om man bara ställer för höga krav. finns sånt på riktigt? kan man verkligen känna så? vet man när det är på riktigt, ömsesidigt? och h u r vet man att det är på riktigt är väl den största frågan.. och när man väl vet, kommer man göra den uppoffringen för nån, stå vid den personens sida & stötta personen när han/hon försöker uppfylla sin dröm? med risk för att man själv tappar sina egna drömma? nu kanske man skulle hört hela låten för att inte tro jag är helt från vettet.. nåja.