om det bara vore så enkelt



ibland önskar man att man var liten igen. inga bekymmer. allt var enkelt. var inte många saker att hålla reda på. ingen som har några större förväntningar på en annat än att man ska göra det man ska på pottan. det var tider det. å andra sidan är det skönt att växa upp också. men vissa saker hade ju kunnat vara enklare.

vad hände egentligen med att lägga en "fråga-chans-lapp" i jackfickan?
 

snart ska jag iväg och busa!! lunch med s först, är egentligen inte hungrig efter vår brak-fredags-frukost. har fuskat med dumle idag också, gott som tusan till kaffet! tack mamma och pappa för söta syster som underhåller mig på jobbet, även fast hon är bakis (var det en hemlis?)



*ta taa*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0