who you gonna call?


de blir nico då rå. har bytt ut ghostbusters (som inte var så kul i längden när allt kommer ikring) mot ett aningens våldsammare spel. gta 4 bidde det (449 pix på game för den som är intresserad), som vanligt skratta grabbarna åt mig när jag kom till kassan. "-det är ganska våldsamt dedär om du ska ge det till barn.. -ehh, det är till mig själv.. -hrm, jaha, hahaha, ja det kan ju vara kul att springa och slå ihjäl pensionärer med baseballträn om man är vuxen också." kul. jaja, sitter med mitt lilla spel nu, +18 står det rekommenderat, vilket kanske kan vara nåt, numera sitter det kvar blodfläckar på bilen där man kört på nån. vajjert. lite klurigare än jag trodde att köra bil, helt annan sak att köra med kontroll än med tangentbord, har ju som bara kört det på dator förut. och hajpat värre, nu har man en mobil att pillra med och byta ringrignaler på och diverse. who you gonna call? ghostbusters? nae, vi ringer uncle vlad.


mys nu i sängen. ljus, en bok, jerka o boppers på stereon, lite brämhults.. kvällen är räddad.

 

*ta taa*


linda goes LC


och nu pratar vi inte lauren conrad från the hills, utan lara croft - underworld. satt och pep, skrek och hoppade i soffan igår när hajarna och ödlorna attackerade och sen skrattade jag åt mig själv för att jag är en sån jävla mes. så skrikfest igår. men klart mycket roligare spel än bara springa från punkt a till b och skjuta ihjäl alla puckon på vägen. och lite skrik har väl aldrig en granne dött av? sen blir man ju ganska kaxig när man får en kropp som lara. fråga: vill du ha djungelshorts eller djungelbyxor på dig på nästa uppdrag? givetvis shorts, dom benen är för snygga för att inte visa upp. sen så vaknar man upp och upptäcker att man sitter med flismorgonrocken på i soffan och håret står åt alla håll. men det var kul så länge illusionen varade. och dom säger att barn blir påverkade av att spela för mycket. verkar som jag är lika känslig, om inte mer, funderade allvarligt igår på om jag inte skulle färga håret brunt igen. skärpning.
skrällde och tog med mig en macka till fikat i morse, ganska stort med tanke på att jag inte ätit frulle på flera veckor. jag är en morgonätare i perioder, ibland går det inte ner nåt och ibland trycker jag i mig rena brittiska frukosten med ägg, bacon, plättar och kaffe på det. förhoppningsvis har jag kommit i en matperiod nu igen då. man måst ju äta upp sig för vintern.

 *ta taa*

wanted: not so much


har man sett filmen vet man precis vad det kommer handla om. böja kulornas bana, bullettime, blod, omöjliga hopp och en bitter men kaxig attityd ytan dess like. spelet i sig är kul, det är inte därför jag tar tillbaka det. men det är kort. vilket i sig är en av spelets starka sidor kanske, det hade blivit ganska så enformigt om det vore längre. det känns som att hela biten med att böja kulornas bana förenklar spelet lite väl, det är som ingen utmaning att pricka skurken, du böjer bara kulan runt dendär byrån och stolpen istället för att vänta på ett bättre tillfälle att locka ut skurken till ett skottläge. sen dessa skrikande knivgalningar. har lite svårt för dom, dels för att dom driver mig till vansinne, men sen när man väl lyckas döda dom är det samma moves och samma blodsplatter som dyker upp i rutan. ingen variation what so ever. vilket är lite störande. men det är kul. man känner sig som king of the hill, för det är egentligen inte så mycket skills från spelaren som behövs för att få wesley (som ändå är ganska bra animerad) att göra de sjukaste movesen eller dra iväg de läckraste dödande skotten. när man sen i vissa delar av spelet ska hantera en kulspruta är det för bedrövligt hur dåligt siktet är, det är helt omöjligt att sikta ordentligt utan att gå ur skyddet och bli nerpepprad, vilket då resulterar att man skjuter ganska mycket ur blindo. vilket inte är särkillt tillfredställande. men sen att peter stormare är med i det hela är ju aningens läcker. såg i en annan recension av spelet att vid en tidpunkt i spelet kan man se max payne stå och blänga surt i ett hörn. och visst det kan man, max jag älskar dig, men det är liiiite häftigare med att böja kulbanan än bara bullettime. men du är fortfarande min man. dehär var bara en tillfällig affär.


summa sumarum är att det är ett kul spel: för en stund. men har man klarat ut det en gång finns det inte så mycket nytt skojsigt att hitta i spelet. visst spela som en av de andra karaktärerna efter man listat ut koderna. men det är inte samma sak, man ska vara kaxiga wesley eller kyliga cross. ryssen eller janice är såå inte lika roliga bara. spelet har en tendens att bugga lite ibland också, inte så mycket att det stör, men tillräckligt för att irritera. tillverkarna, grin - ett svenskt företag btw, har väl gått i kånken nu om jag inte minns helt fel. inte för att det har nåt med buggarna att göra. men men. nu är det jag som går och byter till ghostbusters, hihi


*ta taa*


plysch och ps3


jag har fått paket. vilket var mitt startskott för att speeda till stan (ok jag fick skjuts, men fort gick det) och köpa mig ett par plysch-tights och wanted på game. papi hämtar mig efter jobbet för att åka och hämta paketet, sen är det enda som saknas för en myshelg lite ost och kex. eller mys och mys, wanted - weapons of fate är väl inte ett så mysigt spel kanske. men vafan, men med lite tända ljus kommer väl vem som helst i mysläge?


*ta taa*


RSS 2.0